Vem ska bestämma på vilken förskola ditt barn ska gå? Du själv? Eller kommunen?

I Västerås kan man sedan årsskiftet bli tvingad att sätta sitt barn på en förskola på andra sidan stan. Lyder man inte åker man ur förskolekön.

Är detta valfrihet? Är detta att visa respekt för familjer och individer?

När VLT:s, i detta fall mycket pålästa, reportrar konfronterar den politiska majoriteten (S-MP-C-KD) med konsekvenserna av deras nya politik låtsas majoriteten vara förvånad och ovetande och ger sig ut i ett pinsamt floskelmaraton (VLT 3/1).

Förvåningen är naturligtvis spelad. Liberalerna har i flera månader varnat för precis de följder som VLT:s granskning nu beskriver. Majoriteten har med näbbar och klor försvarat sin nya politik och talat om att det blir en ”administrativ förenkling”.

Frågan är för vem. Möjligen för någon politisk byråkrat eller nämndledamot. För vanligt folk, det vill säga föräldrarna, lär det knappast bli en förenkling att tvingas skjutsa sina barn genom halva kommunen.

Majoritetens nya politik andas betongsocialism och översitteri av värsta sort. Tyvärr är det inte bara inom förskoleområdet som valfriheten begränsas.

Även rätten att tacka nej till en erbjuden plats på äldreboende blev under 2016 avskaffad av S-MP-C-KD. Först sedan L kunnat visa att majoriteten ljugit om att detta var tillåtet togs beslutet tillbaka.

Liberalerna kommer aldrig att acceptera dessa inskränkningar av enskildas valfrihet och självbestämmande. Självklart ska man kunna tacka nej till ett erbjudande om en plats på ett ställe dit man inte vill. Utan att för den skull åka ur kön. Det gäller både unga och gamla.

Etablissemangsbyråkrati och översitteri ska bekämpas och minimeras. På alla nivåer.

Jesper Brandberg (L) oppositionsråd, Västerås stad

Debattartikel, VLT 9 jan 2018