I en serie artiklar har VLT beskrivit den misär som breder ut sig inom äldreomsorgen i Västerås. Undersköterskor på äldreboenden har vittnat om hur de tvingas laga mat och torka avföring samtidigt, och om hur de med gråten i halsen av stress tvingas backa ut ur rum, samtidigt som den äldre bedjande vädjar om en stunds sällskap. Personal i kommunens hemtjänst har vittnat om hur de av tidspress tvingas kissa i skogen på väg mellan de äldres bostäder.

Det är mycket bra och viktigt att VLT kartlagt dessa motbjudande kvalitetsbrister inom äldreomsorgen i Västerås. Vi har påtalat dem i åratal. I budget efter budget har vi föreslagit mer pengar till äldrenämnden. Den politiska majoriteten i Västerås (S-MP-C-KD) har istället valt att prioritera flygplatssatsningar i 100-miljonersklassen, nya kommunala huvudkontor och asfaltering av natursköna gångstigar som är utmärkta som de är.

Att stå för olika prioriteringar hör till politikens villkor. Väljarna avgör färdriktning i september.Vad som inte borde höra till politikens villkor är dock att medvetet blanda bort kort och vilseleda.

Äldrenämndens ordförande Solveig Nilsson (S) låter i VLT:s reportage förvånad och bestört över uppgifterna om kvalitetsbrister och underfinansiering. Detta trots att hon under flera års tid fått just detta påpekat för sig av Liberalerna i såväl äldrenämnd som kommunfullmäktige.

Kommunstyrelsens ordförande Anders Teljebäck (S) är lika förvånad han. Men för inte så länge sedan fångades han på video när han i fullmäktiges talarstol sade att besparingarna inom äldrevården varit nödvändiga för att ”trycka ut luften ur systemet”.

Den spelade förvåningen inför VLT:s misär-rapporter är något vi inte kan leva med. Bättre vore att majoriteten erkände att den trots varningar valt att prioritera bort de äldre till förmån för diverse tveksamma satsningar långt utanför välfärdens kärna.

Bengt-Åke Nilsson (L) Ledamot Äldrenämnden

Jesper Brandberg (L) Oppositionsråd

Debattartikel, VLT 9 feb. 2018